Korttrick

Kinesisk kortlek

Som så mycket annat vad gäller spel och spelhistoria härstammar även kortleken från Kina. Exakt när den blev allmänt känd i Europa kan inte fastslås men det finns dokumenterat att man spelade kort på denna kontinent under 1600-talet. Det troliga är att den även kom till Sverige i den tidsepoken men riktigt när, hur, eller vad man spelade här i landet är även det höljt i dunkel. Fram på efterkrigstiden på fyrtio- och femtiotalet under förra seklet var det dock vanligt att de flesta hem hade en kortlek. Detta gäller den fransk-engelska kortlek som är den vanligaste idag. I övrigt är även tarotkortleken och killekortleken ganska kända. Mindre omtalade är den italienska och den spanska kortleken. Det mest vanligaste är att man spelar sällskapslek eller lägger patiens men nästan alla har någon gång kommit i kontakt med korttrick. Många önskar också kunna utföra sådana trick själva så det finns till och med litteratur och numera även beskrivet på internet om hur man lurar sina vänner med en kortleks hjälp. Nu talar vi om häftiga trick och inte om fusktrick eller falskspel med hjälp av preparerade kort. Trollkarlar tillhör dem som bäst behärskar konster med kort och kan underhålla oss på shower eller i tv-rutan.

Blompottan och Blaren

Den vanliga kortleken innehåller 52 kort och kan även ha en eller två jokrar. De 52 korten är indelade i fyra färger eller sviter som benämns spader, klöver, hjärter och ruter. Varje svit har kort som är märkta från två till tio och dessutom klädda kort i form av knekt, dam och kung. Dessa brukar räknas som elva, tolv och tretton men ibland även som tio för alla tre. Som kronan på verket har vi essen som kan räknas som ett eller fjorton och ibland både och, det vill säga att man kan välja. I blackjack räknas esset som ett eller elva. Alla dessa regler om hur kort värderas kan verka virriga men det beror på vilket kortspel som avses. I den särskilda killekortleken har korten namn och värdet på dessa har med namnet att göra. Kille har spelats i Sverige i flera hundra år och var förr lika vanligt som det vi idag kallar vanlig kortlek. Förr hette det campio och spelet omtalas i ett domslut från 1741. Huruvida kille- eller den fransk-engelska kortleken användes till korttrick vet man dock inte. Det vanligaste trolleriet, där någon tar ett kort, tittar på det och stoppar tillbaka det i leken, fungerar lika bra med vilken som. Detta enkla trick är troligen det första som den läraktige trollaren får lära sig.

Lär dig trick på internet

I normalfallet förundras man hur trollaren lyckas med tricket, men vet att det inte ligger någon magi bakom. Dock var det nog så förr att man inte trollade som idag. Då kunde man nämligen bli klassad som häxa eller trollkarl som ansågs som onda då de stod i förbund med djävulen. Av detta kan man nog dra slutsatsen att korttrick inte utövades så länge som folkets skräck för det övernaturliga var stor. Numer är korttrick nästan lika vanliga som kortspel och hur man trollar finns det en uppsjö av sidor att lära från. Bara på det sociala media Facebook finns flera svenska grupper och sidor för korttrick. På YouTube kan man finna olika videos där trick utförs och även lärs ut. Det första som slår en amatör är dock dessa trollkarlars förmåga att hantera kortleken. Ibland som om den vore en förlängd kroppsdel. Och däri ligger grunden för trixande med kort, att lära sig hantera leken. Det räcker inte med kunskapen att blanda som i familjespelen canasta eller whist. Det krävs betydligt större fingerfärdighet och för att bli riktigt bra krävs flera timmar daglig träning. Om man är fascinerad av trolleri kan detta dock anses som försumbart, man offrar sig gärna.

Utbrytarkungen gick på en mina

En av historiens första illusionister och trollkonstnärer var Dai Vernon från Kanada. Under 1900-talets början utövade han korttrick och trolleri så pass bra att han kallades "Professorn". Han är mest känd för att ha lurat självaste Harry Houdini. I en utmaning 1919 utförde han ett trick åtta gånger i rad där Houdini inte hade en aning om hur det gick till. Houdini hade hävdat att han inte skulle behöva mer än tre rundor för att avslöja tricket. Houdini gick således bet på hur Vernon gjorde för att ett signerat kort kunde hamna på topp oavsett var i kortleken det sattes in.